Myndighetsutövning är när det allmänna, med stöd av lag, ensidigt bestämmer över en enskild person eller ett företag: om någon ska få en förmån eller en rättighet, åläggas en skyldighet eller drabbas av ett straff. Det kan vara ett beslut att bevilja bidrag, att dra in ett körkort eller att neka ett bygglov. Begreppet är centralt i förvaltningsrätten, eftersom det styr vilka regler om rättssäkerhet, ansvar och skadestånd som gäller.
Hur definieras myndighetsutövning?
Det finns ingen legaldefinition i dagens förvaltningslag. Den definition som jurister och myndigheter fortfarande utgår från kommer från 3 § i 1971 års förvaltningslag (1971:290): “utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande”. I en del återgivningar står disciplinär bestraffning i stället för disciplinpåföljd, men innebörden är densamma.
Förarbetena till samma lag sammanfattar kärnan: det rör sig om “beslut eller andra åtgärder, som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna” (prop. 1971:30 s. 331). Avgörande är alltså att den enskilde står i ett beroendeförhållande. Myndigheten bestämmer, och den enskilde kan inte avtala bort beslutet.
Ordet är i dag så inarbetat att det används i lagtext utan att definieras, bland annat i brottsbalken, skadeståndslagen, regeringsformen och kommunallagen.
Gynnande och betungande beslut
Myndighetsutövning behöver inte vara negativ för den som berörs. Den kan bestå av både gynnande och betungande beslut:
| Typ av beslut | Exempel |
|---|---|
| Gynnande beslut | bevilja ett bidrag, ge ett tillstånd, sätta ett betyg |
| Betungande beslut | ta ut en avgift, dra in ett körkort, döma ut ett straff |
Skillnaden spelar roll när beslutet ska överklagas. Enligt 42 § förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som det angår, om det har gått honom eller henne emot. Den som fått ett formellt gynnande beslut kan alltså inte överklaga det, även om personen själv upplever det som otillräckligt.
Vilka myndigheter och andra aktörer utövar myndighetsutövning?
I första hand är det statliga och kommunala myndigheter: domstolar, Polismyndigheten, åklagare, länsstyrelser, Försäkringskassan och kommunernas nämnder, till exempel bygg- och socialnämnden. Uppgiften kan också lämnas över till andra. Enligt 12 kap. 4 § regeringsformen kan förvaltningsuppgifter överlämnas åt kommuner, andra juridiska personer och enskilda individer, men innefattar uppgiften myndighetsutövning får det göras endast med stöd av lag. Motsvarande spärr finns för kommuner i 10 kap. 1 § kommunallagen.
Kontrollbesiktning av fordon är det klassiska exemplet. När ett besiktningsorgan som Svensk Bilprovning underkänner en bil är det myndighetsutövning, eftersom bilägaren har en lagstadgad skyldighet att besikta fordonet och besiktningen är tvingande för den enskilde. Fristående skolor som sätter betyg och privata vårdgivare utför också uppgifter med inslag av myndighetsutövning.
Vad räknas inte som myndighetsutövning?
Allt som myndigheten ägnar sig åt är inte myndighetsutövning. Utanför begreppet faller bland annat:
- avtal som helt vilar på privaträttslig grund, som hyresavtal och upphandlade tjänster
- inköp av löpande karaktär och löneutbetalningar
- allmänna råd och upplysningar till medborgarna
- information och kommunikation, som pressmeddelanden och kampanjer
En vanlig fråga är därför om en myndighet kan anlita inhyrda konsulter eller chefer. Svaret beror på om uppgifterna innehåller myndighetsutövning. Generellt får sådana arbetsuppgifter inte läggas över på externa utförare genom avtal, eftersom det kräver stöd i lag.
Vilket ansvar följer med myndighetsutövning?
Gränsdragningen får konkreta följder i två lagar. Enligt 20 kap. 1 § brottsbalken döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosätter vad som gäller för uppgiften för tjänstefel, till böter eller fängelse i högst två år. Ringa fall ska inte leda till ansvar, och för grovt tjänstefel finns en strängare straffskala.
Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ska staten eller en kommun ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Den som drabbats av ett felaktigt beslut kan alltså kräva ersättning av det allmänna, inte av den enskilde tjänstemannen.
Närliggande frågor om myndighetsutövning
Varför hålls nämndernas sammanträden ibland bakom stängda dörrar?
För den som bevakar en kommun är myndighetsutövning en förklaring till varför vissa ärenden aldrig blir offentliga sammanträden. Enligt 6 kap. 25 § kommunallagen ska en nämnds sammanträde alltid hållas inom stängda dörrar i ärenden som avser myndighetsutövning. Fullmäktiges ledamöter får inte heller ställa interpellationer om ärenden som rör myndighetsutövning mot någon enskild (5 kap. 61 §). Själva handlingarna kan däremot vara allmänna, med de begränsningar som följer av offentlighets- och sekretesslagen, och den som vet ärendets nummer kommer ofta snabbast åt dem genom att begära ut handlingar med diarienummer.
Får en nämnd delegera myndighetsutövning till tjänstepersoner?
Ja, i stor utsträckning. De flesta beslut om bidrag, tillstånd och avgifter fattas av handläggare på delegation. Enligt 6 kap. 38 § kommunallagen får beslutanderätten dock inte delegeras i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.
Hur hänger myndighetsutövning ihop med GDPR?
Dataskyddsförordningen har en egen rättslig grund för den här verksamheten: behandling av personuppgifter är tillåten om den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning (artikel 6.1 e). Enligt Integritetsskyddsmyndigheten ska all myndighetsutövning grundas på lagar, förordningar eller andra författningar.
Vad skiljer myndighetsutövning från god förvaltning i övrigt?
Kraven på service, tillgänglighet och saklighet i förvaltningslagen gäller all förvaltningsverksamhet, även när en myndighet bara svarar på en fråga i telefon. Reglerna om tjänstefel och skadestånd för myndighetsutövning tar däremot sikte på det som är myndighetens särskilda uppdrag: att utöva makt över enskilda. Därför är det samma fråga som återkommer i varje gränsfall, oavsett om det gäller en konsult, ett bolag eller en handläggare: bestämmer någon här ensidigt över en enskild med stöd av lag?
Vanliga frågor
Vad är myndighetsutövning?
Myndighetsutövning är beslut eller andra åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Den klassiska definitionen kommer från 3 § i 1971 års förvaltningslag: utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande.
Är allt en myndighet gör myndighetsutövning?
Nej. Avtal på privaträttslig grund, inköp, löneutbetalningar och allmänna råd och upplysningar räknas inte som myndighetsutövning, eftersom myndigheten där inte bestämmer något över en enskild med stöd av sin offentligrättsliga makt.
Kan ett privat företag utöva myndighetsutövning?
Ja, men bara med stöd av lag. Enligt 12 kap. 4 § regeringsformen får förvaltningsuppgifter lämnas över till juridiska personer och enskilda individer, men innefattar uppgiften myndighetsutövning får det ske endast med stöd av lag. Kontrollbesiktning av fordon hos till exempel Svensk Bilprovning är ett vanligt exempel.
Vad händer om en tjänsteman gör fel vid myndighetsutövning?
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften vid myndighetsutövning kan dömas för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken, till böter eller fängelse i högst två år. Staten eller kommunen kan dessutom bli skadeståndsskyldig enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.