Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, bestämmer när en myndighet får, och inte får, lämna ut uppgifter ur allmänna handlingar. Huvudregeln finns i tryckfrihetsförordningen: allmänna handlingar är offentliga. OSL innehåller undantagen, alltså de uppgifter som omfattas av sekretess, och reglerna för hur myndigheter ska registrera, pröva och lämna ut handlingar. Lagen trädde i kraft den 30 juni 2009 och ersatte sekretesslagen från 1980.
Vad offentlighets- och sekretesslagen reglerar
Enligt 1 kap. 1 § innehåller OSL bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs handläggning vid registrering, utlämnande och övrig hantering av allmänna handlingar. Den innehåller också bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar.
Sekretess definieras i 3 kap. 1 § som ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt. Förbudet gäller alltså uppgiften, inte papperet: den som inte får lämna ut ett dokument får inte heller återge det i telefon. Lagen inskränker därmed rätten att ta del av allmänna handlingar, yttrandefriheten och i vissa fall rätten att meddela och offentliggöra uppgifter.
Lagens sju avdelningar, från inledande bestämmelser till tystnadsplikt
OSL har 44 kapitel i sju avdelningar. Reglerna om offentlig hantering står före reglerna om sekretess, för att visa att offentlighet är huvudregel och sekretess undantag.
| Avdelning | Kapitel | Innehåll |
|---|---|---|
| I. Inledande bestämmelser | 1–3 kap. | Innehåll, tillämpningsområde och definitioner |
| II. Myndigheters hantering av allmänna handlingar | 4–6 kap. | Registrering, sekretessmarkering, utlämnande och överklagande |
| III. Allmänna bestämmelser om sekretess | 7–14 kap. | Sekretessbrytande regler, samtycke, meddelarfrihet och ansvar |
| IV. Sekretess till skydd för allmänna intressen | 15–20 kap. | Rikets säkerhet, tillsyn, brottsbekämpning, det allmännas ekonomi |
| V. Sekretess till skydd för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden | 21–40 kap. | Folkbokföring, skola, vård, socialtjänst, skatt m.m. |
| VI. Särskilda bestämmelser om sekretess som gäller vissa organ | 41–43 kap. | Riksdagen och regeringen, JO och JK, domstolarna |
| VII. Tystnadsplikt som följer av andra författningar | 44 kap. | Tystnadsplikter i andra lagar som inskränker rätten att meddela uppgifter |
Sekretess till skydd för enskilds förhållanden och allmänna intressen
Den som letar efter en viss sekretessregel börjar i avdelning IV eller V, där reglerna är ordnade efter verksamhet: 25 kap. för hälso- och sjukvård, 26 kap. för socialtjänst och 40 kap. för övriga myndigheter. Det allmännas intresse skyddas bland annat av 20 kap., som hemlighåller var hotade djur- eller växtarter finns. Domstolarnas särskilda regler finns i 43 kap. Vilka uppgifter om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som skyddas varierar mellan verksamheter och kan omfatta allt från en bostadsadress till en diagnos.
Myndigheters hantering av allmänna handlingar
Enligt 5 kap. 1 § ska allmänna handlingar registreras så snart de har kommit in eller upprättats. Handlingar utan sekretess behöver inte registreras om de hålls ordnade. Registret ska enligt 5 kap. 2 § visa datum, diarienummer, avsändare eller mottagare och i korthet vad handlingen rör. En sekretessmarkering (5 kap. 5 §) är bara en påminnelse: sekretessen prövas först när någon begär ut handlingen.
Prövningen görs av den myndighet som förvarar handlingen, och enligt 6 kap. 3 § först av den tjänsteman som ansvarar för den. Säger tjänstemannen nej kan den som frågat kräva myndighetens prövning, och ett skriftligt beslut kan enligt 6 kap. 7–8 §§ överklagas till kammarrätten. Hur detta möter ett pressrums vardag beskriver guiden om offentlighetsprincipen och myndigheters kommunikation.
Allmänna bestämmelser om sekretess: rakt och omvänt skaderekvisit
De flesta sekretessregler har ett skaderekvisit som avgör om sekretessen gäller i det enskilda fallet:
- Rakt skaderekvisit (“om det kan antas att … skada om uppgiften röjs”): utgångspunkten är offentlighet. Sekretessen för Sveriges utrikes förbindelser i 15 kap. 1 § är byggd så och gäller i högst fyrtio år.
- Omvänt skaderekvisit (“om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att … lider men”): utgångspunkten är sekretess. Så ser huvudregeln i vården ut enligt 25 kap. 1 §, med en gräns på högst sjuttio år.
Sekretess till skydd för en enskild gäller enligt 12 kap. inte mot personen själv, som också kan häva den. Mellan myndigheter finns sekretessbrytande regler, till exempel generalklausulen i 10 kap. 27 §.
Tystnadsplikt som följer av lagen, och meddelarfriheten
Sekretessen följer med den anställde även efter att anställningen upphört. Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas enligt brottsbalken, som 14 kap. 2 § hänvisar till, till böter eller fängelse i högst ett år.
Samtidigt slår 13 kap. fast att meddelarfriheten i tryckfrihetsförordningen gäller. En offentligt anställd får i många fall tipsa en journalist trots sekretessen, utom där tystnadsplikten uttryckligen har företräde. En chef som efterforskar vem som tipsat kan enligt 14 kap. 1 § dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Vad OSL betyder för ett pressrum
Allt som publiceras i ett pressrum är redan utlämnat och får aldrig innehålla sekretessbelagda uppgifter, särskilt i verksamheter med omvänt skaderekvisit där en detalj i ett exempel kan röja något om en enskild. En rapport som nämns i ett pressmeddelande är i regel en allmän handling som journalisten kan begära ut, och diariet låter redaktioner bevaka inkomna handlingar innan något pressmeddelande skickats. Hur snabbt en myndighet ska svara regleras i förvaltningslagen.
Närliggande frågor om offentlighet och sekretess
Från sekretesslagen till OSL
OSL, som föregicks av proposition 2008/09:150, var en omarbetning av sekretesslagen (1980:100) för att göra regleringen mer lättförståelig och lättillämpad. Reglerna om registrering och utlämnande gjordes teknikneutrala. Själva offentlighetsprincipen har sina rötter i tryckfrihetsförordningen från 1766.
Offentlighets- och sekretessförordningen
Till lagen hör offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), en författning som regeringen beslutar och som bland annat pekar ut vilka organ vissa sekretessregler gäller för.
Vanliga missförstånd
- Sekretessen gäller inte för evigt. De flesta regler har en tidsgräns, ofta mellan tjugo och sjuttio år.
- En handling är sällan helt hemlig. Ofta lämnas den ut med vissa uppgifter maskerade.
Vanliga frågor
Vad är offentlighets- och sekretesslagen?
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, är den lag som anger när rätten att ta del av allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen begränsas av sekretess. Den innehåller också regler om hur myndigheter ska registrera och lämna ut handlingar och om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet.
När trädde offentlighets- och sekretesslagen i kraft?
Lagen trädde i kraft den 30 juni 2009 och ersatte då sekretesslagen (1980:100). Syftet var att göra regleringen mer lättförståelig och lättillämpad, bland annat genom att samla reglerna om hantering av allmänna handlingar före reglerna om sekretess.
Vad är skillnaden mellan sekretess och tystnadsplikt?
Sekretess är enligt 3 kap. 1 § OSL ett förbud att röja en uppgift, oavsett om det sker muntligen, genom att lämna ut en handling eller på annat sätt. Tystnadsplikt är den del av förbudet som gäller det muntliga, alltså att den som arbetar i en offentlig verksamhet inte får berätta om uppgiften.
Kan jag överklaga om en myndighet vägrar lämna ut en handling?
Ja. Enligt 6 kap. 7 § OSL får en enskild överklaga ett beslut att inte lämna ut en handling eller att lämna ut den med förbehåll. Beslutet överklagas som huvudregel till kammarrätten. Det krävs ett skriftligt beslut av myndigheten, så begär myndighetens prövning om en tjänsteman säger nej.