RSS är en teknik för att prenumerera på webbflöden: en webbplats publicerar en XML-fil med sina senaste inlägg, och ett program som kallas RSS-läsare hämtar filen regelbundet och visar det som är nytt. Varje post innehåller oftast rubrik, en kort ingress och en länk till den fullständiga texten. Du behöver alltså inte besöka webbplatsen för att se att något har publicerats. För den som bevakar myndigheter, kommuner och regioner är RSS fortfarande det enklaste sättet att samla många avsändare på ett ställe.
I offentlig sektor har förkortningen också en helt annan betydelse: regionala samverkans- och stödstrukturer (RSS) inom socialtjänsten. Den här guiden handlar främst om flödena, men förklarar skillnaden längre ner.
Vad står RSS för?
Förkortningen har bytt betydelse flera gånger under formatets historia. På svenska kallas filen RSS-flöde, flöde, webbflöde, RSS-kanal eller RSS-fil, och på engelska används RSS feed, web feed, RSS stream eller RSS channel.
| Version | Utläsning | Bakgrund |
|---|---|---|
| RSS 0.9 (mars 1999) | RDF Site Summary | Netscape, för portalen My.Netscape.Com |
| RSS 0.91 (juli 1999) | Rich Site Summary | Netscape förenklade formatet och tog bort RDF-delarna |
| RSS 1.0 (december 2000) | RDF Site Summary | RSS-DEV Working Group, åter med RDF |
| RSS 2.0 (september 2002) | Really Simple Syndication | Dave Winer, den version som dominerar i dag |
Ordet syndication, på svenska syndikering, betyder att innehåll från en källa sprids vidare och visas på andra ställen med länk tillbaka till ursprunget.
Hur fungerar en RSS-feed tekniskt?
En RSS-feed är en vanlig XML-fil, alltså text i ett märkspråk (eXtensible Markup Language) som både människor och program kan läsa. Filen ligger på webbplatsen och har ofta ändelsen .rss eller .xml, och servern anger MIME-typen application/rss+xml. Varje ny publicering blir en post med rubrik, länk, publiceringsdatum och ibland författare och kategori.
RSS-läsaren gör resten. Den frågar flödet med jämna mellanrum, jämför med vad du redan sett och visar nya poster som olästa. Det är så Mynews fungerar också: hela flödet bygger på myndigheternas egna RSS-filer och visar rubrik, kort ingress, avsändare och länk till originalet.
Så prenumererar du på ett RSS-flöde
Stegen är i stort sett desamma oavsett vilken webbplats du vill följa:
- Leta efter länken. Den heter ofta RSS, RSS-flöden eller Prenumerera och sitter i sidfoten eller under “Om webbplatsen”. Den orange ikonen med vita vågor, ursprungligen ritad för Mozilla Firefox 2004, är fortfarande ett vanligt kännetecken.
- Kopiera adressen till flödet, antingen genom att högerklicka på länken eller genom att öppna den och kopiera det som står i adressfältet.
- Klistra in adressen i din RSS-läsare under “Lägg till” eller motsvarande.
I Outlook högerklickar du på RSS-prenumerationer i navigeringsfönstret, väljer Lägg till en ny RSS-feed och klistrar in adressen. Nya poster dyker sedan upp som olästa, precis som e-post.
Vilka myndigheter har RSS-flöden? Länkar och exempel
Många statliga webbplatser erbjuder RSS, och upplägget skiljer sig åt:
- Riksdagen har färdiga flöden för bland annat beslut i korthet, motioner, propositioner och interpellationer. Via sökfunktionen kan du dessutom bygga egna flöden för de dokumenttyper och sökord du bryr dig om, vilket gör det lätt att följa ett ärende med samma diarienummer eller beteckning över tid.
- Regeringen låter dig skapa en RSS-bevakning för varje filter på regeringen.se. Flödet innehåller rubrik, ingress och länk, medan UD:s reseavrådan även har brödtext.
- Myndigheten för civilt försvar har separata flöden för alla nyheter, Rakel, farligt gods och räddningstjänst.
- Regioner och kommuner har ofta en sida med instruktioner, som Region Gävleborgs, där varje RSS-sida på webbplatsen listas.
På Mynews finns dessutom ett eget flöde per ämne under ämnen. Att RSS används så brett i det offentliga hänger ihop med offentlighetsprincipen och myndigheternas kommunikation: flödet är ett sätt att göra nyheter tillgängliga utan att läsaren måste registrera sig.
RSS-läsare: vad ska du välja?
Det finns tre huvudtyper av RSS-läsare, på engelska feed readers:
- Webbtjänster och appar som Feedly och NewsBlur, som synkar mellan dator och mobil.
- E-postprogram som Outlook, där flödena hamnar i en egen mapp.
- Webbläsartillägg. Webbläsare som Firefox och Safari fick inbyggt stöd runt 2005, men flera har sedan dess tagit bort eller bantat det, så ofta behövs ett tillägg.
Välj efter hur du arbetar. Ska du följa många avsändare dagligen är en fristående läsare bäst. Hur en redaktion sätter upp sin bevakning kring flödena beskrivs i så bevakar journalister pressmeddelanden.
Regionala samverkans- och stödstrukturer: RSS i socialtjänsten
Söker du på RSS i offentlig sektor hamnar du ofta hos en region eller hos SKR. Där står förkortningen för regionala samverkans- och stödstrukturer, länsvisa funktioner som stöttar samverkan mellan kommunerna och regionen inom socialtjänsten och den närliggande hälso- och sjukvården. Uppdraget är att bidra till en evidensbaserad praktik, alltså att verksamheterna använder bästa tillgängliga kunskap i mötet med brukare och patienter.
Bakgrunden är betänkandet Evidensbaserad praktik: till nytta för brukaren (SOU 2008:18), som pekade på behovet av regionala stödstrukturer. Under åren 2010–2015 slöt regeringen och dåvarande SKL överenskommelser om stöd, och kommunerna i varje län bildade sina strukturer. Det finns i dag 24 RSS i landets 21 län (Västra Götaland har fyra på delregional nivå), och nationellt ingår de i ett partnerskap med SKR och Socialstyrelsen. Med webbflöden har de ingenting att göra.
Mer om RSS-flöden
RSS och Atom
Atom är ett konkurrerande format som började utvecklas i juni 2003, delvis för att slippa striderna om vem som ägde RSS-namnet. Det är standardiserat av IETF som RFC 4287. Två RSS-filer kan alltså se olika ut, men nästan alla RSS-läsare hanterar både RSS 2.0 och Atom, så som läsare märker du sällan skillnaden.
Varför RSS fortfarande används
RSS fick sitt genombrott 2004 och 2005, när New York Times och andra stora nyhetsorganisationer började erbjuda flöden och webbläsarna byggde in stöd. Google Reader lades ner 2013 och flera sociala medier har slutat erbjuda flöden, men tekniken lever kvar där den gör mest nytta: poddar distribueras via RSS, och myndigheter använder den för att nå journalister och medborgare utan mellanhänder.
Vanliga misstag
Det vanligaste felet är att kopiera adressen till en vanlig webbsida i stället för till själva flödet: läsaren hittar då ingen XML-fil. Ett annat är att prenumerera på för många breda flöden på en gång, så att det relevanta drunknar. Börja smalt och lägg till fler RSS-flöden när du vet vad du faktiskt läser.
Vanliga frågor
Vad står RSS för?
RSS har haft tre utläsningar beroende på version: RDF Site Summary (RSS 0.9 och 1.0), Rich Site Summary (RSS 0.91) och Really Simple Syndication (RSS 2.0). I dag är det främst den sista som används.
Behöver jag ett särskilt program för att läsa RSS?
Du behöver en RSS-läsare, men det kan vara en app, en webbtjänst eller ett e-postprogram. Outlook har till exempel en mapp för RSS-prenumerationer där du klistrar in flödets adress.
Kostar det något att prenumerera på ett RSS-flöde?
Nej. Flödena hos riksdagen, regeringen och andra myndigheter är öppna, och det finns många gratisprogram att läsa dem i.
Vad är skillnaden mellan RSS och Atom?
Båda är XML-format för webbflöden. Atom togs fram från 2003 som ett alternativ till RSS och är standardiserat av IETF i RFC 4287. De flesta RSS-läsare klarar båda formaten.